Det finns inget som är så deprimerande som när man ser folk bli livrädd för bollen å vända å gå åt ett annat håll så fort dom ser honom. Det e sorgligt att dom ska vara rädda för han, han gör ingen illa!

Risken finns ju i stället att han kommer lära sig att folk sticker i från honom å att han kommer gör allt å lite till för att hinna fram å hälsa innan dom smiter. Det kan betyda att all våran träning på att ignorera passerande kommer att försvinna och vi får börja om.

Men ja vet att det finns folk som är rädda för hundar å ja nekar dom inte att välja att vända men ändå får dom la för fan tänka lite på oss hundägare som kämpar varje dag med hunden att ge fan i folk. Är det inte mer än rätt? Om dom nu har så ont av att se en hund, varför då gå ut å gå på den vägen som stort sätt alla hundar går på? Vi kan möta upp till 10 hundar på en timme där. Alla går stort sätt där. Kan dom inte tänka då?

Jag gör allt ja kan å lite till att göra bollen så ofarlig ja bara kan. Jag lägger han en bra tid innan mötet sker brevid mig. Ja har han kopplad, han får inte resa sig upp för en dom har passerat. Ja har inte ens ögonkontakt med dom mötande så dom slipper känna sig hotad eller hur dom nu känner sig. Bollen e en stor hund, jag vet det, men han är inte farlig. Å skulle han skada nån (pepar pepar ta i trä) så skulle ja samma dag åka ner till vetten å be den kolla igeom varje milimeter på hunden för att det är ett beteende som inte är normalt för han å då kan han ha ont å då e de mitt fel för ja inte hade koll på hur han mådde.

Jag vet även att ja som hundägare har inga rättigheter, bara skyldigheter. Ja måste anpassa mig efter varje person, ingen kan göra det efter mig. Alla andra bestämmer över mig bara för att jag har valt att äga å leva ihop med en hund. Ja tycker det e jävligt fel! Visst, de finns ju dom som är rädda, men ge fan i å gå då på varas största hundpromenadsområda om det e så in i helvetes farligt att det finns hundar!