Sitter här just nu å väntar på att gubben ska fixa lite kvällsmat till oss, det e hans tur i dag.

Men ja kom å tänka på en ganska så konstig sak.

vet inet hur ja ska börja skriva det men ja försöker få det att hänga ihop. Men det e som så att ja har blivit lite smått fundersam på hur kan man ha ett bråk som ”riktiga” vänner om personen väljer att säga att man inte är vänner? Hur fan bråkar man då?

Sen att man säger att ja kontaktar inte någon när ja mår dåligt å sen sitter å berättar att dom går till en viss preson när dom mår dåligt?

Jag får inte detta att gå ihop. Hur kan man gräla om man inte är vänner, hur kan man ljuga om att man inte söker upp nån om dom mår dåligt å sen skriver om det att dom har gjort det. Varför säga så?

Dels så gör det jävlig ont i inom mig, att veta detta på avstånd, att inte säga som det e rätt upp å ner? Är ja en så hemsk människa att dom måste ljuga för mig för dom vågar inte säga som det e? Eller e dom rädda för att säga sanningen å ljuga om nått helt annat, men om man ljuger så kommer alltid sanningen fram å ja e jävligt duktig på att hitta den riktiga sanningen å de som dom säger till mig.

Med andra ord, man kan inte lita på nån, man kan inte få riktiga vänner för hur man än vänder å vrider på det så har man alltid rumpan bak. Spelar ingen roll va man än gör, kämpar å försöker bevisa så blir man blåst ändå. Jag har tappat hoppet om att finna en riktig vänn ?

För ett år sen hände detta...

• Jag är skadad - 2009