I kväll har ja nått riktigt dåligt. Skrev ett riktigt dumt sms till min babe och ångrar att ja gjorde det. Jag fick äta upp det oxå så ja får skylla mig själv. Men när jag satt där framför datorn plinga det till på chatten. Där va han. Min prins…

Satt och prata med han, om det som har hänt, känslor och hur patetisk jag är så fort jag ser han online. Ju mer jag pratade med honom ju bättre mådde ja. Kommer ihåg alla gånger ja va ledsen eller mådde pisst så va det så skönt att krypa upp i hans famn. *gha* nu saknar jag hans famn oxå!

Denna underbara människa har vart och sneglat i min blog oxå. Han undra va det stog i det låsta inlägget ‘patetisk’ och svara att det står om dig. Han svara att han misstängte det och så fick han lösen av mig. Ja satt som på målar och visste inte va ja skulle göra. Ja tänkte att jag skulle logga ut a aldrig logga in igen och samtidigt kände ja hur ångesten kom krypandes och skämdes över att han kanske skulle missuppfatta allt. Jag visste inte vart ja skulle ta vägen. Allt va jättehemskt.

Efter han hade läst fick ja till svar att jag inte alls är patetisk utan det inte är så konstigt med tanke på vårat bryt mellan oss. Jag saknar han, det har jag gjort i flera år och ja skäms över det.

Hoppas att han loggar in i morgon igen. Han får mig att må bra, även denna kväll kan ja somna med träningsvärk i tummarna, kramp i kinderna och en strömlös mobil.

För ett år sen hände detta...

• Nu är det inte långt kvar - 2009
• Blöt å trött badboll - 2009
• Lillebror å gubben får FRISPEL - 2010