Satt nu ett par dagar å fundera på om ja värkligen skulle fortsätta med min blogg, vet många skulle kanske sakna mig men va ska ja skriva om? Ska ja värkligen fortsätta skriva om min knasiga vovve? eller börja skriva om mina katter? Mina katter är ju ett par år gammla så dom har inte så mycket hyss för sig så det skulle bli en mycket tråkig blogg. Eller ska ja bara lägga upp mina bilder ja gör i photoshop å mina foton?
Ärligt, va ska ja skriva om?
Fundera även på en grej som en kille skrev på sin blogg. Ja känner killen, inte så väl men ja känner han. Va hos han förra sommaren å lät våra hundar leka, va nästan på vippen att köpa en valp av honom. Men ja hitta detta, vet ej om det är mig som det handla om men allt stämmer så väl.
Jag pratade med en person om detta över nätet. Han sa ”Ja men vadå ska hon ta våra skattepengar”. Detta handlar inte om skatte djävla pengar. Det finns en brud här som är tjock som ett djävla fanskap, ful som en djävla gris (och då förnärmar jag grisen), hon har sambo och hund och andra djur. Sitter på sitt arsle dag in dag ut, söker inget jobb, spelar wow och är helt djävla vilse i sin djävla patetiska lilla fantasi värld, sjuksriver sig för att hon inte klarar av livet (right, djävla lata pengahungriga hora) och får MINA SKATTEPENGAR. Det är någonting att bli förbannad över var våra skattepengar tar vägen!
Men jag vet inte om det e mig men allt stämmer. När ja läste detta så blev ja fruktansvärt ledsen å ja har inte vågat skriva nått till han om det, men ja har väntat och ropat på honom på msn, men han har inte vart obline. det kan ju vara som så att han har bytt msn å inte kommer online på den igen. Hoppas det handlar om någon annan.
Like
Fy fan för detta med varg jakten… Nu är det 24 underbara djur som inte lever längre å ca 30% av dessa 24 är påskjutna= skott avlossad med dålig träff= skadeskjutet eller total bom! Dom vet inte ens om dom har träffat å det VÄRSTA är att dom har skjutit fler djur på vissa ställen än som va lovligt. Å så det är inte 27 vargar utan 29!
FY FAN!
Här kan följa det själva >>>
Jag har nu länge funderat på detta.
Hur vet man att man e ensam?
Ja tror ja har kommit på svaret nu. I alla fall för min del. Då ja märker mer å mer ju mer ja funderar på det så blir svaret lättare å lättare att se. När mobilen ligger på samma ställe i flera dagar å när du kollar i fall det är någon som har hört av sig så är nallen död. Strömen är slut för att batteriet har laddat ur sig utan att man har rört den. Man får pirr i magen när det piper till när ett sms kommer å blir sjukt arg när det bara e ett reklam sms från sin operatör. När man kollar på nr pressen på hemtelefon å ser att den fortfarande inte visar några nr. När tele räkningen kommer å man ser att man har ringt för ca 10-15:- å kollar snabbt vad det e man har ringt å ser det e samma nr varje månad. Å när man skriver en rad eller två på FB å ingen har svarat medans andra skrivet ett ord å får minst 100 svar. Vi ska inte tala om spelen som finns på FB, ja spelar säkert 10 olika spel där men kan inte komma nån vart då man har förlite grannar. hur kul e det då? Å dom få spel man har grannar på så får man inga grejer medans min sambo får minst 15 olika nya saker varje dag.
Nu i jul märktes det tydligt att man e ensam. Ingen, jo min lillebror ringde å fråga om han kunde hämta min sambo å hjälpa dom koppla in ett tv spel, men annars va det ingen som ringde mig å önska god jul. Ja ringde pappa. Min sambo fick både sms å samtal under hela dagen.
Det som det syns mäst över att ja e ensam är ändå bloggen. Ja har ett nyfika som kollar min blogg varje dag men dessa nyfikna är så nyfikna att dom bara ska ha reda på allt å inte skriver en rad eller två. Å det ett par stycken å vissa kommer från en viss blogg. Andra kommer från städer som ligger granne med min å ja vet inte vilka ni e men ni kan la ändå skriva en rad eller två? Ge ja fan i att skriva ett par dagar så är det ändå ingen som skriver å frågar om ja lever. Vill ni bara ha å inte ge tillbaka?
men det som stör mig mäst är ändå när man har det så trassligt som ja har det nu. Alla man pratar med (psyk) säger att det löser sig. Hur i helvete kommer det att lösa sig? Jag har betalat januari hyran men runt den 16 kommer februari hyran å då ska man fixa fram ca 4000:- för att kunna betala den. Hur ska ja fixa det? Å snart kommer även el räkningen å då ska ja få fram minst 500:- för att kunna betala den. Hur ska vi kunna få nått i magen när man inte får pengar? Jag bara undrar.
För tydligen är det inte så viktigt eller så vill folk helt änkelt inte veta hur det e med oss, hur vi kommer fixa det, OM vi fixar det. I skrivande stund har ja 0 kr kvar på kontot å det nya året har inte ens börjat. Nej jag vet inte ens själv hur ja ska fixa det. Jag har inte kommit på det än å ja gör ta mig fan inget annat än funderar å tänker på hur ja ska fixa detta. Ja lovar, ja drömmer till och med hur ”mysigt” ja å min gubbe med djuren kommer ha det när vi bor i ett tält ihop med andra som har det lika svårt på en sluskig kamping med ca -5 grader ute.
Hur gör man om man har en eller flera kompisar som umgås med andra personer man inte gillar å dessa man inte gillar är oftast där å hälsar på sina kompisar?
Jo man kan ju antingen vara modig å säga till att vi tycker inte om dom å vill du/ni att vi ska komma på besök så vill inte vi att dom är där. det är ju det enda sättet men om man intey kan säga så till till kompisarna, utan kompisarna är fega å vill inte ta den fajten utan säger jahapp eller dyligt, hur fasiken gör man då?
Men om dessa kompisar man känner sen många år tillbaka säger take it ore live it å man väljer att gå för man klarar inte av deras kompisar som är både falska å dryga. Om man värkligen försöker bita ihop å ge ett så falskt leende man bara kan å man retar sig på minsta lilla rörelse, allt dom gör, ser på ANDAS på, att dom bara är där. Hur gör man? Å när man väl är där, fast det brukar bli som så att den ena e bjuden å den andra åker med som en svans för kompisarna räknar ju iskallt me att man bara hakar på… Det e nått ja retar mig MYCKET på! Men skit i det nu… När man väl är där. Sitter man då i ett hörn med sitt extremaste falska leende å försöker värkligen visa hur mycket man tycker om sina kompisar fast de där som man inte gillar svansar runt å beter sig som ett gäng lösa illrar i ett hônshus, hur fan håller man kvar leendet å det ”goda” humöret då?
Ja har vart med om sånna tillfällen fler gånger än va man kan räkna till, men ja e en så feg liten lus att ja inte vågar säga något för kompisarna har alltid nån eller några av de där rävarna där å då ja vet att den ena pysslar me de å den andra me de så vet ja inte va de e kapabla till. Men ja önskar att ja bara kunde (jag vill men vågar inte) ställa mig rakt upp å ner, slå näven i borde å bara tala om för dom hur fan ja känner, tycker å tänker om både kompisar å dom men ja vågar inte.
Sen av det ju det där med svans. Bara för att man e sambo/gift/förlovad/ihop me någon så är man inte en svans, en toffla eller va fan (ops) nu ni kallar det. Vi e fortfarande en person med känslor å egna tankar. Bara för man blir ”två” så betyder INTE det att vi delar på allt som tex tankar å känslor. Hur jävla kul kan det va att hela tiden veta att det e bara den ena som e bjuden å den andra bara åker med? Hur kul e de då att sitta där å veta att man igentligen inte va bjuden utan kompisen räkna helt enkelt med att man ska komma, Hur jävlafucking (ops x2) svårt kan de va å skriva NI, vill NI komma på kaffe? Vill du å (den andras namn) komma över på en fika?
Utan nu har ja valt den fega vägen å helt enkelt vänt ryggen till å inte tänker visa mig där, eller svara eller ja, visa att ja ens existerar.
Är det värkligen INGEN som tycker om min nya design på min blogg?
Ja har sett att det e masser me folk som vart inne på sidan men inte en jävel har lagt nån komentar om va dom tycker. Det e förjävligt. Visst ja kan oxå vara dålig på att lägga komentarer men svarar oftast när nån ställer en fråga eller å ja svarar garanterat om det handlar om nått som är intressant eller rör mig oxå som tex hur man ska göra från och med januari då det e lite väl knapert me ekonomin.
Fast hur det ser ut på min blogg är ju igentligen ingen som bryr sig om så länge ja e nöjd me hur det ser ut så är det ju bra. Men det hade vart kul om någon mer tyckte något om den. Det va inte mycket jobb med att fixa det så men det va ett helvete att fixa det då hela maskin(läs dator) fick nått megacpryck å stendog så ja (läs gubben) installera om hela maskinen å byta hård disk.
Tänkte på en annan sak oxå.
Ja får inga komentarer om ja inte skriver till andra först. Varför e det så?
Är värkligen min blog gså fruktansvärt tråkig att ni inte läser den utan bara läser den då ni har fått en komentar för att visa er?
Eller beror det på att ja inte är en mamma å skriver om mina underbara barn som ja inte kan få?
Sen en annan sak som retar mig så in i helvete är detta:
Min sambo å en kombis till oss fixar å grejar datorer som folk inte vill ha längre å säljer för en struntsumma till folk som har det knapert med ekonomin. Det är inga värstingdatorer men dom är inte dåliga å dom funkar som dom ska osv. Men då min sambo har sagt till FLERA gånger till denna kille att ja behöver ett nytt modekort till min maskin å en ny propp(processor) så har nu killen TRE nya kort men tror du killen i frågan är villig å ge oss det? NEJ! Han ska ha det ena till sin maskin, sen ska han byta ut sin tjejs kort som redan har en mycket värre maskin än va ja redan har å han KANSKE (läs INTE) ger mig det. Att hans tjej redan har en mycket bra dator så behöver hon inte en bättre, min maskin går på lånad tid å han har både kort å propp till mig å ja tycker nu i juletid att han kan dela med sig. Ja har sagt flera gånger att ja vill ha nått lite värre å min gubbe har oxå sagt det. Ja hoppas (värkligen HOPPAS) att ja kan få ett nytt moderkort å propp till min dator så ja kan grej. Samma sak med hårddiskar. Då får han tag på jätte bra diskar å det MÅSTE ju han ha å vi kanske kan få en halvseg sak. Min sambo börjar nu bli lite less på detta. Att han hela tiden ska ta allt det som e bäst å vi får det som e över. Ja fick en ny burk (så jävla happy över den) som hade en front som lyste som visa tempen i burken, hårddiskar å systemet, den visa även va klockan va osv. Å eftersom han nu har klantat till det så e min front kass. Det va en speciell kavbelskarv man va tvungen att ha så att fronten fick den ström den skulle å eftersom killen ”missa” det så fick min gubbe göra egen å då blev det nått fel så alla lysdioder bran upp. När gubben va där härom dagen så hitta han kabelskarven å fråga va han har den till å visst, på den kabelskarven va det rätt kabel… Killen skriver vilka värstingsaker han hittar eller får men vi får inte ta någon del av det fast min sambo hjälper till. Men va hjälper det att gnälla, inget… Ja hoppas värkligen att ja får ett nytt modekort å en propp för nu har min maskin rasat tre gånger i december, fått slänga tre diskar så nu sitter ja utan musik (ca 40 gig) å det va tur ja flytta på alla foton ( ca 15 gig) då min stora disk fick nått knäppryck. jag blir så ledsen när alla andra bara ska ha å ha å inte kan dela med sig fast dom lovar att dom ska.
Ja kan inte fatta att ja fixa en så fruktansvärt jävla snygg blogg. Jag e grymt imponerad av mig själv som fixa detta helt själv utan att gnälla på nått forum eller be om hjälp av nån som e grafiskt kunng.
Det som e det jobbiga i detta är att när ja börjar härjar runt på bloggen å börja ställa om så det ska bli vitt å rött så börjar datorn låta lite mysko å gå fruktansvärt tungt. Ja skiter i det å när ja startar upp photoshop så stendör hela maskinen. Å den kan inte starta upp igen utan bara tuggar å startar om. Gubben lyckas ju komma in i felsäkert läge å försöker köra lite systemåterställning å se om det hjälper men nepp, maskinhelvetet har fått svininfluensa i processorn å AIDS i ram minnena. Gubben får ett megatuppjucks sammanbrott på maskinen då den har redan formaterats om två gånger i december å rycker ut C:\ disken å hivar den å helvete, proppar i en annan disk å suckar DJUPT (man värkligen sååååg hatet i ögonen på honom) å säger jahapp, tredje gången gilt då! Installerar om maskinen för tredje gången fast denna gång med ett engeslkt xp (å va ja ÄLSKAR den engelska, den flyter så mycket bättre me alla mina progs, varför vet ja inte) å relativt smärtfritt går det tills grafik kortet skulle installeras, då får grafik kortet cancer först i en krets å sen smittar det över till alla kretsar å med lite botemedel som andra drivisar så blir grafik kortet cancerfri å funkar som vanligt…
Nu är maskinen installerad å klar. På loppet av ca 2 timmar installerar ja följande:
- Skype
- MSN
- Panda Antivirus (tar ca 40 min med scan å allt)
- Alla uppdateringar till windows
- Nya media plyer (KAN JU INTE LEVA UTAN MUSIK)
- Adobe photoshop (tar ca 30 min)
- Winrar
- Firefox (den enda webbläsaren som FUNKAR)
- Skrivaren
- Kameran
- Kameras program
- Utorrent
Så det som fattas nu är helt enkelt wow å curse client ( ett program som sköter addons till wow) å deamon tools men det går fort, typ 10 min med rebot. Å ja glömde VLC mediaplyer som ja har när ja ser på film på tv från datorn…
Så va tycker ni om min juliga blogg?
Det är ja jävligt bra om man läser rätt å hela pappret å inte bara slänger ett öga på det. Det är inte alls december ja ska dit UTAN februari! Ja kommer gå minst 2 månader utan sjukskrivning.
Ringde å prata med dom å dom ”tror” att läkaren kommer sjukskriva mig till den dagen ja ska till dom och eftersom ja vart sjukskriven så länge så ”tror” dom att dom inte kommer avbryta den. Ja fattar inte. Fattar inte dom att tro är samma sak som ikke veta eller? Det är ingen ide att tro att man ska klara sig för antingen klarar man sig eller inte. det finns inget mitt i mellan.
Så från och med första januari har ja ingen ekonomi å ja ska in i februari, det tar ca 3 månader att gå igenom alla papper å läkarna på FK ska se om dom känner för att sjukskriva eller ej. Med andra ord. Ja kommer vara luspank i januari, å i april utan bostad.
Så ska man skriva GOD JUL eller vad?
I dag damp det ner ett brev från sjukhuset. Ett brev från sjukhuset är ju inte så trevligt men detta va det. I brevet stog det att ja har fått en läkartid till psyk. Å när ja tala med läkaren på psyk så skulle ja inte få nån alls å att ja inte kommer bli sjukskriven nån mer gång å att från och med första januari så ska ja ha ett jobb. Men ja fick en tid. Den 16 ska ja dit kl 13:00 å det värsta är att det är i en annan stad å ja har ingen bil på vintern å att ja ska åka buss/tåg är ju uteslutet men nu MÅSTE jag det. Vet ni hur fruktansvärt ÄKLIGT det är att åka buss/tåg med vilt främmande människor som har en massa äkliga bakterier på sig. Som tittar på mig, skrattar åt mig bakom ryggen å viskar en massa hemska fula ord om mig. Å sen ska ja vara helt själv. Helt ensam i en annan stad. Flera mil från badboll å min sambo…
FY FAN! Ja begärde att få tiden här i min stad i stället. För det finns tydligen läkare här. I alla år har ja fått panik å andra konstiga saker för bara blotta tanken att åka till en annan stad, med buss/tåg helt ensam för att möta helt främande personer varje gång för att få samma läkare kan man glömma å så finns det läkare på min ort. FY FAN!
NEJ jag vill inte, nu får det vara bra. det har ju inte vart nått på så länge å så va det dax igen. Den förbannade jävla tandvärken e tillbaka igen på höger sida, underkäken. Jag vet inte om ja e varm på den högra sidan eller inte eller om ja e svullen men då ja har vilat i soffan ett tag å legat på den sidan kan ja vara extra varm men om ja e svullen vet ja inte för ja har inte vågat titta… Ja tycker mitt ansikte är balongformat som vanligt men ska snart i säng så ja måste ju kolla när ja borstar tänderna…
Det hela börja lite lätt, som känningar när ja bytte munskölj, från lysterins lila till colgate´s blåa. Lysterins lila kunde ja inte ens ha i munnen utan den spädde ja ut ca 50/50 å då gick det. Det kändes som hela munnen skrynkla ihop å det sved så in i helvete på tungan att ja kunde gråta, men de va innan ja spädde den. Men colgates blå behöver ja inte spä alls, visst det e en lite pinande/kall/kylig/svidande känsla men den e mildare än lysterins när den va spädd 50/50.
Å nu har ja panik så det skriker om det, ja sitter å skakar i hela kroppen å e gråtfärdig. Ja satt å kolla lite snabbt om info om problem med tandköttet å va ja tycker det ser ut så ser det ut som ja har det värsta man kan få med att tänderna bli lösa å man får tal problem å man dregglar osv. Huga, å ja vet inte ens om ja har råd att betala hyran i januari å ännu mindre att gå till tandläkaren…
(google bild)
Nu har ja sett den filmen å ja kan inte för mitt liv förstå hur den filmen kan vara riktats till barn. Det är en otroligt sorglig historia om två barn som växer upp å gifter sig å kvar blir mannen som lovar sin fru att hon ska få komma dit hon har önskat i hela sitt liv. Filmen växlar mellan överdrivet mycket händelser å allt går superfort tills det kommer sorliga sencer å ja sitter med gråten i halsen. Att i filmen finns det massor med hundar å en av denna gör allt för att bli älskad av sin ”nya” husse gör ju inte saken bättre. Om det beror på det som har med badboll å att ja har fått min mens å allt det andra har med att ja reagerar så starkt vet ja inte men fy bubblan va sorglig den är.
Men som vanligt när det kommer en ny film från pixar måste ja ju se den å kan inte gnälla på att den är otroligt bra gjord! Filmen har bra annimeringar å handlingen är inte svår alls att fatta. E du berädd att ha en sorg klump i halsen å skakande haka å snyfta dig igen halva filmen, SE DEN!
