Fy fan va tomt det är här hemma nu när pipen flytta igår. Ja ville värkligen inte att min lilla vita prins skylle flytta och det har vart ett helvete att komma fram till detta beslutat att han skulle få en ny familj.

Men nu har han flyttat till en ung tjej utanför alingsås, hon har även låvat att hon inte ska släppa ut honom utan sele och koppel och att han ska kastreras så fort han känner sig hemma hos henne. Nu hoppas ja bara att hon håller det oxå.

Men anledningen till att han fick flytta va att det blev inbördeskrig här mellan honom å fluffen. Det började några dagar efter kajsa lämna oss, det va kajsa som höll ihop flocken å sära vid bråk. Men eftersom hon nu inte finns kvar så blev det kaos här. Efter mycket försök med att använda lugnande medel av alla olika märken, stänga om dom så dom inte va i samma rum och flytta på dom så gick det inte. Ja prova allt å ja ville värkligen inte att skulle flytta men nu har han det bättre, hoppas jag

Like

Unlike

Nu är det ett par dagar sen ja skrev nått här men efter fredagens händelse har ja gömt mig för min egen blogg. Att se inlägget om fru Kajsa Katt är fruktansvärt jobbigt men livet måste gå vidare, eller har jag fel?

Att mista min lilla Kajsa efter 10 år tog hårdare på mig än ja trode, men nu vet jag att hon har det bra. Hon har inte ont eller några hemska tumörer. Att jag vet om det känns det lite lättare men varje kväll när jag går och lägger mig väntar jag på att hon ska komma upp i sängen, böka å knöka å sen lägga sig till ro för att tutta på mitt täcke. Att vänta på henne varje kväll är hemsk. Ja kan inte sova utan m in kajsa katt. Hon har sovit med mig i så många nätter att hon har blivit som en snuttefilt. Min kajsa va min trygghet på natten men nu finns hon inte mer.

Fru fluffiduss har nu tagit över efter kajsa katt. Hon kommer nu upp i sängen på kvällen, knökar å bökar. trasslar in sig i täcket å bara gosar och är där. Men ändå väntar ja på kajsa ska komma. Wilda försöker värkligen trösta mig på natten och hon gör så gott hon kan och ja uppskattar det värkligen men kajsa blev bestulen från mig men det va mitt och gubbens beslut om att hon inte skulle få vakna mer.

Jag vet inte hur många gånger ja har vaknat i skräck, kallstevättig och hyperväntilerar sen i fredags, jag drömmer hemska drömmar om hur det hade blivit om vi valde att låta henne vara kvar. Att se henne plågas, gå på en massa olika medeciner å ge hennes max 1 år till innan hon hade somnat in i en plågsam död skrämmer mig. Varför spökar min hjärna så här med mig. Jag vet att jag valde rätt beslut om henne men ändå så drömmer jag detta…

1 person likes this post.

Unlike

Min lilla goa kajsa katt finns inte mer.

När lilla kajsa skulle sövas gick allt bra men när dom öppna henne för kastreringen så kom dom ut och sa det ja va rädd för. Hon hade fått tumörer. det fanns på livmodern och äggstockarna men det fanns även på njurarna. Hade bara vart på äggstockarna å livmodern hade allt vart bra.

När vetten berätta detta så sa ja bara att låt henne inte vakna mer. Låt henne få somna in för gott för hon är trots allt 10 år gammal. Nu lever hon med mina andra goa å älskade djur vid regnbågsbron.

”På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
en bro som förbinder himlen med jorden.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner,
så att de kan springa och leka tillsammans.
Det finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla

blir återställda till hälsa och vigör,
de som har varit skadade eller handikappade

blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak:
de saknar alla någon väldigt speciell

som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla djuren springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva, nosen rycker till,

kroppen början skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet.
Och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv

men aldrig från ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans

för att aldrig skiljas mer…”

Like

Unlike